Giemsafärgning

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Giemsafärgning är en Romanowsky-färgning som används för att färga blodutstryk, benmärgsutstryk och parasitpreparat.
• Färgblandningen innehåller metylenblått (basiskt), dess oxidationsprodukter azur, samt eosin (surt) lösta i metanol.
• Standardmetod för mikroskopisk diagnostik av malaria och många andra blodparasiter.

Princip

• Basiska komponenter (metylenblått/azur) binder sura, negativt laddade strukturer som DNA och RNA → cellkärnor färgas blå-violetta.
• Sur eosin binder basiska proteiner → hemoglobin och eosinofila granula färgas rosa-röda.
• Kombinationen ger den karakteristiska “Romanowsky-effekten” med purpurfärgad kromatin.
• pH är kritiskt: buffert med pH 7,2 krävs för att Schüffners prickar och Maurers fläckar ska framträda.

Utförande

• Tunt utstryk fixeras i absolut metanol före färgning; tjock droppe fixeras INTE utan hemolyseras så att erytrocyterna löses upp.
• Färgning i utspädd Giemsalösning 10 % i 20–30 minuter, eller 3 % i 45–60 minuter för högre kvalitet.
• Sköljning i buffert, lufttorkning, mikroskopering i oljeimmersion med 100x objektiv.
• Tjock droppe används för känslig detektion (hittar låg parasitemi); tunt utstryk för artbestämning och kvantifiering av parasitemi i procent.

Tolkning och kliniska tillämpningar

• Malaria: identifiering av ringform, trofozoit, schizont och gametocyt; bananformad gametocyt talar för Plasmodium falciparum, förstorade erytrocyter med Schüffners prickar för Plasmodium vivax och Plasmodium ovale.
• Babesios: små ringformer och det klassiska maltakorset (tetrad).
• Trypanosomiasis: Trypanosoma brucei och Trypanosoma cruzi i blodutstryk.
• Leishmaniasis: amastigoter med kinetoplast i makrofager i benmärgs- eller mjältaspirat.
• Mikrofilarier vid filariasis — ofta med tjock droppe och nattprov.
• Borrelia recurrentis vid återfallsfeber, Histoplasma capsulatum, Chlamydia trachomatis-inklusioner.
• Hematologi: bedömning av leukocyter, erytrocytmorfologi och blaster vid leukemi.

Fallgropar

• Fel pH i bufferten gör att Schüffners prickar uteblir → felaktig artbestämning.
• Trombocyter som ligger på erytrocyter kan misstas för ringformer av malaria.
• Utfällt färgämne och smuts kan feltolkas som parasiter.
• Ett negativt utstryk utesluter inte malaria — tre negativa prover med 12–24 timmars mellanrum krävs.
• Delvis behandlad malaria kan ge mycket låg parasitemi under detektionsgränsen; komplettera med snabbtest (RDT) eller PCR.

Klinisk pärla

Kombinera alltid tjock droppe och tunt utstryk vid malariafrågeställning: tjock droppe för att hitta parasiten (cirka 20 gånger känsligare), tunt utstryk för att avgöra vilken Plasmodium-art det är och hur hög parasitemi patienten har — parasitemi över 5 % definierar svår malaria.

Tenta-fokus

Giemsa är fortfarande “gold standard” för malariadiagnostik. Kom ihåg pH 7,2, att tjock droppe inte metanolfixeras, och att artbestämning bygger på erytrocytstorlek, prickning (Schüffners prickar vs Maurers fläckar) och gametocytform.

Kopplingar

• Malaria — den viktigaste indikationen
• Plasmodium falciparum — bananformade gametocyter i utstryk
• Mikrofilarier — påvisas med Giemsafärgad tjock droppe
• Leishmaniasis — amastigoter med kinetoplast
• Blodutstryk — provmaterialet
• Parasitemi — kvantifieras på tunt utstryk