Magnetkameraundersökning

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 06 Endokrinologi - Hormondiagnostik

Vad är det?

Magnetkameraundersökning (MR, magnetröntgen) är en bilddiagnostisk metod som avbildar vävnad med hjälp av starka magnetfält och radiovågor, utan joniserande strålning. Den ger hög mjukdelsupplösning och är förstahandsmetod för att avbilda hypofysen.

Mekanism

• Vätekärnornas magnetisering i vävnaden störs av radiofrekventa pulser; signalen som återkommer beror på vävnadens vatten- och fettinnehåll samt relaxationstider, vilket ger utmärkt kontrast mellan olika mjukdelar.
• Till skillnad från isotopundersökning och PET-undersökning avbildas anatomi och struktur, inte metabol aktivitet.
• Små hypofysadenom kräver riktad sekvensteknik med kontrast — ett ACTH-producerande hypofysadenom vid Cushings sjukdom är ofta bara några millimeter stort och kan förbli osynligt trots klar biokemisk diagnos.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Ingår tillsammans med Ultraljud, skivröntgen, isotopundersökning och PET-undersökning i kompendiets uppräkning av metoder för lokalisering av endokrin störning, som komplement till kliniskt kemiska och immunologiska prover.
• Används framför allt vid misstänkt hypofyssjukdom (sekundär Hypotyreos, Hypofysinsufficiens, Cushings sjukdom) och som komplement till Datortomografi vid binjuretumörer och Feokromocytom.
• Ordningsföljden är avgörande: funktionsdiagnostik med hormonanalyser först, lokalisationsdiagnostik sedan. MR utan biokemisk frågeställning genererar incidentalom, t.ex. binjureincidentalom, utan tolkningsbar kontext.
• Begränsningar: kontraindicerat vid vissa implantat, känsligt för rörelseartefakter och sämre än datortomografi för förkalkningar.

Kopplingar

Relaterat: Bilddiagnostik, Datortomografi, Ultraljud, PET-undersökning, Isotopundersökning, Hypofys, Cushings sjukdom