Alkoholöverkonsumtion

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi, 09 Proteiner, Inflammation och M-komponent

Vad är det?

Alkoholöverkonsumtion är ett intag av etanol som är tillräckligt högt och långvarigt för att ge organskada eller mätbara biokemiska förändringar. Klinisk kemi bidrar med alkoholmarkörer som objektivt stödjer anamnesen och kan användas för uppföljning av abstinens.

Mekanism

• Levern: kronisk etanolexponering ger fettlever → Alkoholhepatit → levercirros. Mitokondrieskada gör att ASAT frisätts mer än ALAT och kvoten blir > 1.
• GT: stiger genom enzyminduktion; t½ ca 2–3 veckor och normalisering inom ungefär en månad vid abstinens. Ospecifik — påverkas även av övervikt och läkemedel.
• CDT: långvarigt intag hämmar glykosyleringen av Transferrin så att andelen di-, mono- och asialotransferrin ökar på bekostnad av normalt tetrasialotransferrin.
• PEth: fosfatidyletanol bildas via Fosfolipas D endast i närvaro av etanol och ackumuleras i erytrocyter.
• Muskel och blod: långvarigt missbruk ger myopati med ASAT- och CK-stegring samt ökat MCV.
• Immunologiskt ses polyklonal IgA-ökning i elfores vid alkoholrelaterad leversjukdom.

Klinisk relevans & Diagnostik

• PEth: gränsvärdet 0,3 µmol/L motsvarar ca 28–42 standardglas vin eller 21–28 burkar starköl per vecka (340–500 g ren alkohol). Specificiteten är teoretiskt 100 % och sensitiviteten högre än CDT, MCV och GT var för sig.
• CDT disialo: tämligen specifik markör men låg sensitivitet.
• Alkoholrelaterad leverskada kan även ge stegrad pankreaspåverkan och tarm-ALP-ökning vid cirros.
• Vid uppföljning av abstinens används GT (veckor) och PEth (veckor), medan Bilirubin, albumin och PK-INR speglar hur svår leverskadan blivit.

Tenta-fokus

Rangordning: PEth = högst specificitet och sensitivitet, längst tidsfönster. CDT = hög specificitet, låg sensitivitet. GT och MCV = låg specificitet.

Kopplingar

Relaterat: Alkoholmarkörer, PEth, CDT, GT, Alkoholhepatit, Levercirros, Alkohol