Polio

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

• Polio (poliomyelit, barnförlamning) är en virusinfektion orsakad av poliovirus, ett enterovirus i familjen Picornaviridae.
• Ett litet, icke-höljeförsett RNA-virus med positiv enkelsträngad genom; tre serotyper (1, 2 och 3) utan korsimmunitet.
• Kännetecknas i sin svåraste form av slapp pares till följd av destruktion av motorneuron i ryggmärgens framhorn.

Epidemiologi och smittväg

• Smittar fekal-oralt, sekundärt via droppsmitta från svalg; enbart människan är reservoar.
• Vildtypspoliovirus typ 2 och 3 är utrotade globalt; typ 1 kvarstår endemiskt i Afghanistan och Pakistan.
• Vaccinderiverat poliovirus (cVDPV) orsakar idag fler fall än vildtyp i vissa regioner, efter att det försvagade viruset i OPV återfått neurovirulens.
• Sverige har varit poliofritt sedan 1977 tack vare vaccination med IPV.

Patofysiologi

• Viruset replikerar först i lymfoid vävnad i svalg och tarm (Peyerska plack).
• Primär viremi sprider virus till retikuloendoteliala systemet; vid sekundär viremi kan viruset passera blod-hjärnbarriären.
• Binder till receptorn CD155 (poliovirusreceptorn) som uttrycks rikligt på motorneuron.
• Selektiv destruktion av alfamotorneuron i ryggmärgens framhorn och i hjärnstammen → denervering av muskulatur.
• Skadan är asymmetrisk och drabbar typiskt nedre extremiteter; sensoriken är intakt eftersom bakhornen förskonas.

Symtom

• 70–75 % av infektionerna är helt asymtomatiska.
• Abortiv polio (cirka 25 %): feber, halsont, illamående, buksmärta — ospecifik virusinfektion utan neurologi.
• Icke-paralytisk aseptisk meningit (1–5 %): nackstelhet, huvudvärk, ryggsmärta.
• Paralytisk polio (<1 %): asymmetrisk slapp pares med bevarad känsel, avsaknad av reflexer, muskelsmärta och fascikulationer.
• Bulbär polio: engagemang av hjärnstammen → dysfagi, dysfoni och andningssvikt med behov av respirator.
• Postpoliosyndrom: ny svaghet, uttröttbarhet och smärta 15–40 år efter genomgången polio, orsakat av degeneration av överbelastade reinnerverande motorenheter.

Diagnostik

• Virusisolering eller PCR från faeces (två prov med 24–48 timmars mellanrum) — högst utbyte.
• PCR från svalgsekret och likvor; likvor visar typisk bild för aseptisk meningit med lätt pleocytos och normalt glukos.
• Serologi med parade sera; sekvensering för att skilja vildtyp från vaccinderiverat virus.
• Anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen; all akut slapp pares hos barn ska utredas för polio (AFP-surveillance).
• Differentialdiagnoser: Guillain-Barrés syndrom (symmetrisk, stigande, sensoriska symtom, albuminocytologisk dissociation), transversell myelit, botulism, enterovirus D68.

Behandling och prevention

• Ingen specifik antiviral behandling finns — endast understödjande vård, andningsstöd, smärtlindring och rehabilitering.
• IPV (inaktiverat poliovaccin, Salk): ges intramuskulärt, ingår i svenska barnvaccinationsprogrammet, ger god IgG-medierad systemisk immunitet men sämre tarmimmunitet.
• OPV (levande försvagat, Sabin): ger IgA-medierad tarmimmunitet och kontaktimmunitet, men liten risk för vaccinassocierad paralytisk polio och för cVDPV.
• Global eradikeringsstrategi övergår successivt från OPV till IPV.

Klinisk pärla

Kombinationen asymmetrisk slapp pares med helt intakt känsel är nyckeln — den skiljer polio från Guillain-Barrés syndrom, där paresen är symmetrisk och stigande och ofta åtföljs av parestesier. Feber vid pareserns debut talar också för polio.

Tenta-fokus

Kunna skilja IPV och OPV: IPV = inaktiverat, injektion, ingen risk för vaccinorsakad polio, sämre mukosalt skydd. OPV = levande, peroralt, bra IgA i tarm och kontaktimmunitet, men kan ge VAPP och cVDPV. Kom också ihåg att poliovirus drabbar framhornen och att postpoliosyndrom kan komma decennier senare.

Kopplingar

• Poliovirus — agens, ett enterovirus
• Enterovirus — virusgruppen med fekal-oral smitta
• Motorneuron — målcellen i ryggmärgens framhorn
• Guillain-Barrés syndrom — viktigaste differentialdiagnosen
• Postpoliosyndrom — sen komplikation
• IPV — det vaccin som används i Sverige