Typ I-överkänslighet
Kurs: Basvetenskap 6
Vad är det?
- Typ I-överkänslighet (omedelbar/anafylaktisk överkänslighet) är den IgE-medierade formen i Gell och Coombs klassifikation.
- Reaktionen är snabb — symtom inom sekunder till minuter efter exponering — och medieras av mastcells- och basofildegranulering.
- Ligger bakom Allergisk rinit, Allergisk astma, Atopisk dermatit, födoämnesallergi, insektsgiftallergi, Urtikaria och Anafylaxi.
Patofysiologi
- Sensibiliseringsfasen (första exponeringen):
- Allergen tas upp av dendritiska celler och presenteras på MHC klass II för naiva CD4-T-celler.
- I en miljö rik på IL-4 (och epitelalarminer TSLP, IL-25, IL-33) differentieras dessa till Th2-celler.
- Th2 utsöndrar IL-4 och IL-13 → isotypswitch i B-celler till IgE; IL-5 → eosinofilrekrytering.
- IgE binder med hög affinitet till FcεRI på mastceller och basofiler — cellerna är nu “laddade”.
- Effektorfasen (förnyad exponering):
- Allergenet korsbinder två intilliggande IgE-molekyler → signalering via Lyn/Syk → degranulering.
- Tidig fas (0–30 min): preformerade mediatorer — Histamin, tryptas, heparin, TNF-alfa → vasodilatation, ökad kärlpermeabilitet, Bronkokonstriktion, klåda, slemsekretion.
- Sen fas (4–12 h): nybildade mediatorer — Leukotriener (LTC4, LTD4, LTE4), Prostaglandiner (PGD2), PAF och cytokiner → inflammatoriskt infiltrat av eosinofiler, kvarstående svullnad och hyperreaktivitet. Förklarar varför astma kan förvärras timmar efter exponering.
Klinisk bild
- Lokal reaktion: rinit (nysningar, rinnsnuva, nästäppa), konjunktivit, astma (dyspné, väsande andning), urtikaria, angioödem, gastrointestinala symtom.
- Systemisk reaktion — Anafylaxi: snabbt insättande hud-/slemhinnesymtom + luftvägspåverkan (larynxödem, bronkospasm) och/eller cirkulationssvikt (distributiv chock).
- Bifasisk anafylaxi hos upp till 5–20 % — recidiv 1–12 timmar efter initial förbättring; skäl till observation.
Diagnostik
- Anamnesen är viktigast — tidssamband, reproducerbarhet, exponering.
- Pricktest (skin prick test) — kvaddel ≥3 mm jämfört med negativ kontroll. Antihistamin måste sättas ut i förväg.
- Specifikt IgE i serum (tidigare “RAST”) — inkl. komponentdiagnostik (t.ex. Ara h 2 vid jordnötsallergi, Bet v 1 vid korsreaktion björk-frukt).
- Serumtryptas taget 1–3 timmar efter reaktionen — stödjer diagnosen anafylaxi retrospektivt; jämförs med basalvärde.
- Provokation är golden standard vid födoämnes- och läkemedelsallergi men görs endast under beredskap.
- OBS: positivt IgE utan symtom = sensibilisering, inte allergi.
Behandling
- Allergenundvikande där möjligt.
- Antihistamin (H1-blockerare, andra generationen: cetirizin, loratadin, desloratadin) — mot klåda, rinit, urtikaria.
- Lokala Glukokortikoider (nasala, inhalerade) — hörnstenen vid rinit och astma; verkar på senfasen.
- Leukotrienreceptorantagonist (Montelukast).
- Adrenalin intramuskulärt i lateralt lår, 0,3–0,5 mg — förstahandsbehandling vid Anafylaxi; verkar via alfa1 (vasokonstriktion), beta1 (inotropi) och beta2 (bronkdilatation) samt hämmar mastcellsdegranulering.
- Allergen immunterapi (hyposensibilisering) — subkutan eller sublingual; enda sjukdomsmodifierande behandlingen, inducerar Treg-celler och blockerande IgG4.
- Biologiska läkemedel: Omalizumab (anti-IgE), Dupilumab (anti-IL-4Rα), Mepolizumab (anti-IL-5).
Kopplingar till infektionsimmunologi
- IgE och eosinofiler utvecklades primärt som försvar mot helminter — allergi ses som en felriktad antihelmintrespons.
- Hygienhypotesen: minskad tidig mikrobiell exponering ger otillräcklig Th1/Treg-balansering och Th2-dominans.
- Parasitinfektioner (Toxocara canis, Ascaris lumbricoides, Strongyloides stercoralis) ger höga total-IgE-nivåer som kan störa allergiutredning.
Klinisk pärla
Vid anafylaxi ges Adrenalin intramuskulärt i låret — inte subkutant och inte intravenöst i normalfallet. IM i vastus lateralis ger snabbast och mest tillförlitlig plasmakoncentration. Antihistamin och Glukokortikoider är tilläggsbehandling och får aldrig fördröja adrenalinet — de har ingen effekt på den akuta cirkulationskollapsen.
Tenta-fokus
Kunna hela kedjan: allergen → Th2 → IL-4/IL-13 → IgE-switch → FcεRI på mastceller → korsbindning → degranulering → Histamin (tidig fas) och Leukotriener (sen fas). Kunna även skilja typ I från Typ II-överkänslighet (IgG/IgM mot cellbundet antigen), typ III (immunkomplex) och Fördröjd överkänslighet typ IV (T-cellsmedierad, 24–72 h, ingen antikropp).