Ischemisk hjärtsjukdom

Vad är det?

Sjukdom orsakad av otillräcklig syretillförsel till myokardiet, oftast på basen av koronar ateroskleros. Spektrumet sträcker sig från stabil Angina pectoris över instabil angina till Akut hjärtinfarkt, och kronisk ischemi bidrar dessutom till hjärtsvikt.

Aterosklerotisk plackbildning minskar koronarreserven; LDL är det aterogena kolesterolet som deponeras i kärlväggen.
Vid stabil angina uppstår ischemi först vid ökat syrebehov; vid akut koronart syndrom orsakar plackruptur eller fissur akut flödesbegränsning (typ 1-infarkt).
Ischemi kan också uppstå utan trombos, vid obalans mellan syrebehov och -tillgång (typ 2-infarkt) — t.ex. vid takyarytmi, Hypotension, uttalad Hypertension, Hypoxemi eller grav Anemi.
Kronisk ischemi ger fibros och remodellering med Vänsterkammarhypertrofi och nedsatt EF.

Kronisk ischemisk hjärtsjukdom är en av förklaringarna till konstant förhöjt troponin utan akut infarkt: vid dialysbehandling pga. kronisk njursvikt har 50–70 % förhöjt cTnT och 5–30 % förhöjt cTnI. För cTnT finns samband med vänsterkammarhypertrofi och kronisk ischemisk hjärtsjukdom, och fyndet innebär ökad mortalitetsrisk.
Diagnos av akut händelse kräver troponindynamik (> 50 % förändring, prover med ≥ 3 timmars intervall) plus symtom, EKG-förändringar eller bildfynd.
Ischemisk hjärtsjukdom är också en av huvudriskfaktorerna vid identifiering av misstänkt hjärtsvikt, tillsammans med Hypertoni, blåsljud, hereditet och alkohol.
Prevention styrs av lipidmål: LDL-kolesterol < 1,8 mmol/L vid mycket hög risk, och < 2,0 mmol/L vid diabetes med samtidig hjärtkärlsjukdom.