Pleuravätska

Kurs: MDBI Del: 03 Klinisk Kemi Avsnitt: 10 Leverfunktion, Pankreas och Klinisk Enzymologi

Vad är det?

Vätskan i lungsäcken, mellan de två pleurabladen. Normalt finns bara några milliliter smörjvätska; patologisk ansamling (pleuravätska/pleuraexsudat) tappas och analyseras kliniskt kemiskt för att avgöra om orsaken är inflammatorisk, malign eller hydrostatisk.

Mekanism

• Normal pleuravätska är ett ultrafiltrat med lågt proteininnehåll som ständigt nybildas och resorberas.
• Vid ökat hydrostatiskt tryck eller sänkt kolloidosmotiskt tryck (t.ex. hjärtsvikt, hypoalbuminemi) bildas ett transudat — låg proteinhalt, låg LD-aktivitet.
• Vid inflammation, infektion eller malignitet ökar kärlpermeabiliteten och celler går sönder lokalt → exsudat med hög proteinhalt och hög enzymaktivitet.
• Enzymer i kroppsvätskor följer samma läckageprincip som i plasma: cellskada och ökad membranpermeabilitet i den lokala vävnaden frisätter intracellulära enzymer, framför allt LD.
• Isoenzymmönstret speglar cellursprunget — maligna celler ger ofta maximal aktivitet i mellanfraktionerna LD2–LD4, mer uttalat ju mer odifferentierad vävnaden är.

Klinisk relevans & Diagnostik

• Vid sidan av serum och plasma är pleuravätska en av de kroppsvätskor där extracellulära enzymaktiviteter rutinmässigt bestäms — tillsammans med likvor, ledvätska och ascitesvätska.
• LD-isoenzymer i pleuravätska separeras med elektrofores i agargel (pH 8,4) och kvantiteras densitometriskt genom scanning vid 600 nm; serumprovet bör alltid scannas parallellt som jämförelse.
• Kompendiets typfall: akut pleurit — serum-LD 4,1 mot pleura-LD 19,4 µkat/L; Lungcancer med pleuravätska — serum-LD 7,6 mot pleura-LD 59 µkat/L med “malignt” mönster i vätskan.
• Kvoten mellan enzymaktivitet i vätskan och i serum är alltså central: det är relationen, inte absolutvärdet, som avgör om vätskan är lokalt producerad.

Kopplingar

Relaterat: LD, LD-isoenzymer, Ascitesvätska, Ledvätska, Likvor, Elektrofores, Lungcancer, Malignitet