Digoxin

Kurs: Basvetenskap 5 Moment 1

Vad är det?

Digoxin är ett naturligt läkemedel (utvunnet ur Digitalis Purpurea) som används vid hjärtsvikt och för frekvensreglering vid förmaksflimmer.

Mekanism

Digoxin hämmar K+-ATPas i kardiomyocyter. Detta minskar den natriumgradient som normalt driver NCX (Natrium-Kalcium-exchange)-pumpen att transportera ut kalcium ur cellen. Resultatet blir en intracellulär kalciumansamling, vilket ökar bindningen till troponin och ger en positiv inotrop effekt (kraftigare hjärtkontraktion). Digoxin stimulerar även vagusaktivitet, vilket bromsar AV-noden (negativ dromotropi).

Klinisk relevans & Diagnostik

Används vid hjärtsvikt (positiv inotropi) och för frekvensreglering vid förmaksflimmer. Har en smal terapeutisk bredd och kräver monitorering – toxicitet ger bland annat arytmier och det karaktäristiska synfenomenet “gul-grön seende” (xantopsi).

Tenta-fokus

Digoxins mekanism (hämning av K+-ATPas → ackumulerat intracellulärt Ca2+ via påverkan på NCX) är ett klassiskt, ofta återkommande tentaresonemang – förväxla inte med kalciumkanalblockerarnas direkta effekt på kalciumkanaler.

Indikationer, verkningsmekanism & kontraindikationer

Aspekt	Innehåll
Indikationer	Frekvensreglering vid Förmaksflimmer (särskilt med hjärtsvikt) och symtomatisk HFrEF.
Verkningsmekanism	Hämmar K+-ATPas → ökat intracellulärt Ca²⁺ via NCX → positiv inotropi; ökad vaguston → negativ krono-/dromotropi.
Kontraindikationer	AV-block grad II–III, WPW med förmaksflimmer, kammararytmi, HOCM, pågående digitalisintoxikation.
Försiktighet / biverkningar	Smalt fönster; Hypokalemi/hypomagnesemi/hyperkalcemi och njursvikt ökar toxicitet; verapamil/amiodaron höjer nivån; antidot digoxin-Fab.

Kopplingar

Relaterat: 03 Hjärta och Cirkulation, NCX, Förmaksflimmer, Systolisk dysfunktion, Digitalis, Kronotropi