Vertikal smitta

Kurs: Basvetenskap 6

TypÖverföring av smittämne från mor till barn
TidpunkterIntrauterint (transplacentärt), intrapartum, postpartum (amning)
Klassiska agensTORCH-gruppen, HIV, Hepatit B, Syfilis, GBS
Screening i SverigeHIV, hepatit B, syfilis och rubellaimmunitet hos alla gravida
PreventionAntiviral behandling, vaccination, immunglobulin, Kejsarsnitt

Vad är det?

  • Vertikal smitta (kongenital eller perinatal smitta) betecknar överföring av mikroorganismer från mor till foster eller barn, till skillnad från horisontell smitta mellan individer i befolkningen.
  • Konsekvenserna varierar från asymtomatisk infektion till missfall, missbildningar, prematurbörd och livslång funktionsnedsättning.

Smittvägar och tidsfönster

VägTidpunktExempel
TransplacentärtUnder graviditetRubella, CMV, Toxoplasma gondii, Syfilis, parvovirus B19, Zika
AscenderandeVid vattenavgångGBS, E. coli, Listeria
IntrapartumPassage genom förlossningskanalenHIV, Hepatit B, Herpes simplex, Gonorré, Klamydia
PostpartumAmning, nära kontaktHIV, HTLV-1, CMV (prematura)

Patogenes

  • Placenta utgör en fysisk och immunologisk barriär, men vissa agens passerar genom infektion av trofoblaster eller via Hofbauerceller.
  • Fostret har ett omoget immunsystem och är beroende av maternellt IgG som passerar aktivt via FcRn från graviditetsvecka 20 och framför allt under tredje trimestern.
  • Tidpunkten avgör skadan: infektion under organogenesen (vecka 3–8) ger strukturella missbildningar, senare infektion ger inflammatorisk vävnadsskada och tillväxthämning.
  • Vid Rubella är risken för kongenitalt syndrom ca 90 % före vecka 11 men <10 % efter vecka 16 — ett tydligt exempel på tidsberoendet.

Viktiga agens och konsekvenser

  • CMV: vanligaste kongenitala infektionen i Sverige (ca 0,5 % av alla nyfödda). Ger sensorineural hörselnedsättning, mikrocefali och intrakraniella förkalkningar. Primärinfektion under graviditet innebär störst risk.
  • Toxoplasma gondii: klassisk triad hydrocefalus, korioretinit och diffusa intrakraniella förkalkningar. Smitta via kattavföring och otillräckligt tillagat kött.
  • Rubella: kongenitalt rubellasyndrom med katarakt, öppetstående ductus arteriosus och dövhet. Praktiskt taget eliminerat i Sverige tack vare MPR-vaccination.
  • Syfilis: kongenital syfilis med hepatosplenomegali, snuvig näsa, sadelnäsa och Hutchinsons tänder. Helt förhindrbar med Bensylpenicillin till modern.
  • GBS: koloniserar 25–30 % av gravida; orsakar tidig neonatal Sepsis och Meningit.

Prevention

AgensÅtgärdEffekt
HIVART under graviditet + profylax till barnetSmittrisk från 25–30 % till <0,5 %
Hepatit BVaccin + immunglobulin till barnet inom 12 h>90 % skydd
SyfilisPenicillin till modern före vecka 28Nära 100 %
GBSIntrapartum Bensylpenicillin vid riskfaktorerKraftigt minskad tidig sepsis
Herpes simplexKejsarsnitt vid aktiva genitala lesionerMinskad neonatal herpes
RubellaVaccination före graviditet (levande vaccin)Eliminering

Diagnostik hos barnet

  • Maternellt IgG passerar placenta och kan påvisas hos barnet i upp till 12–18 månader — positivt IgG hos nyfödd bevisar inte infektion.
  • IgM passerar inte placenta; positivt IgM hos barnet talar därför för egen, kongenital infektion.
  • PCR är förstahandsval: CMV-PCR i urin eller saliv inom 3 veckor efter födseln krävs för att skilja kongenital från postnatal smitta.

Klinisk pärla

Kongenital CMV är den vanligaste icke-genetiska orsaken till dövhet hos barn, och de flesta drabbade är symtomfria vid födseln. Efter tre veckors ålder går det inte längre att avgöra om smittan var kongenital — därför måste PCR tas tidigt vid avvikande hörselscreening.

Tenta-fokus

Levande vaccin (MPR, varicella) är kontraindicerade under graviditet — vaccinera i stället före konception eller postpartum. Kom också ihåg att IgM hos nyfödd talar för egen infektion medan IgG kan vara moderns.

Kopplingar

  • Placenta — barriären som avgör transplacentär smitta
  • CMV — vanligaste kongenitala infektionen
  • HIV — dramatisk riskreduktion med behandling
  • GBS — intrapartum profylax
  • Rubella — modellexempel på tidsberoende teratogenicitet