Läkemedelsreaktion

Kurs: Basvetenskap 6

Vad är det?

  • Läkemedelsreaktion (adverse drug reaction, ADR) är en oönskad och skadlig effekt av ett läkemedel vid normal dosering.
  • Extremt relevant i infektionssammanhang eftersom Antibiotika är en av de vanligaste orsakerna, och eftersom reaktionerna ofta måste skiljas från infektionens egna symtom.
  • Vanlig orsak till sjukhusinläggning och en ledande orsak till felaktigt registrerad Penicillinallergi.

Klassifikation

  • Typ A (augmented): dosberoende, förutsägbara, följer läkemedlets farmakologi. T.ex. Aminoglykosider och Nefrotoxicitet, Kinoloner och QT-förlängning, Clostridioides difficile-kolit efter bredspektrumantibiotika. Utgör ~80 %.
  • Typ B (bizarre): dosoberoende, oförutsägbara, immunologiskt eller idiosynkratiskt medierade. Innefattar de äkta allergiska reaktionerna.
  • Övriga: typ C (kroniska, t.ex. Osteoporos av steroider), typ D (fördröjda, t.ex. karcinogenes), typ E (utsättningsreaktioner).

Immunologiska mekanismer (Gell och Coombs)

Kliniska syndrom att känna igen

  • Makulopapulöst exantem — vanligast; symmetriskt, bålstartande, kliar, uppträder dag 4–14. Godartat i regel.
  • DRESS (drug reaction with eosinophilia and systemic symptoms): 2–8 veckor efter start, utbrett exantem, Ansiktssvullnad, Feber, Eosinofili, atypiska lymfocyter, Hepatit, Nefrit. Associerat med HHV-6-reaktivering. Utlöses av Allopurinol, Karbamazepin, Lamotrigin, Sulfonamider, Vankomycin (särskilt hos HLA-A*32:01-bärare). Mortalitet ~10 %.
  • SJS/TEN (Stevens-Johnsons syndrom / toxisk epidermal nekrolys): 1–3 veckor efter start, smärtsamma målliknande lesioner, blåsor, positivt Nikolskys tecken, slemhinneengagemang i mun, ögon och genitalier. SJS < 10 % kroppsyta, TEN > 30 %. Utlöses av Sulfonamider, Allopurinol, antiepileptika, NSAID, Nevirapin. Behandlas på brännskadeenhet.
  • AGEP: snabb debut (< 2 dygn), hundratals sterila pustler på erytematös bakgrund, Feber och Leukocytos. Oftast av Betalaktamantibiotika eller Makrolider.
  • Fixt läkemedelsutslag: återkommer på exakt samma plats vid ny exponering.
  • Red man syndrome: infusionshastighetsberoende direkt Histaminfrisättning av Vankomycininte allergi; åtgärdas med långsammare infusion och Antihistamin.

Farmakogenetik

Handläggning

  • Sätt ut det misstänkta läkemedlet — den enskilt viktigaste åtgärden.
  • Bedöm allvarlighetsgrad: feber, slemhinneengagemang, blåsor, hudavlossning, organpåverkan och Eosinofili är varningstecken.
  • Anafylaxi behandlas med intramuskulärt Adrenalin i lårets utsida, syrgas, vätska, därefter Antihistamin och Kortikosteroider.
  • Dokumentera i journalens varningsmodul med läkemedel, reaktionstyp, tidsförlopp och allvarlighetsgrad.
  • Utredning i lugnt skede: Pricktest, Intrakutantest, Lapptest och vid behov Provokation — guldstandard för att avskriva en felaktig Penicillinallergi.
  • Biverkningsrapportering till Läkemedelsverket är en skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal vid allvarliga eller nya reaktioner.

Klinisk pärla

Över 90 % av dem som uppger Penicillinallergi tål penicillin vid utredning — barndomsutslag under en virusinfektion har felmärkts. Etiketten leder till mer Kinoloner, Vankomycin och Klindamycin, vilket ger sämre behandlingsresultat, mer Clostridioides difficile och mer Resistensutveckling. Avallergisering är en patientsäkerhetsinsats.

Tenta-fokus

Tidsförloppet skiljer typerna: minuter = IgE/Anafylaxi; timmar (2–8 h efter första antibiotikadosen vid spiroketinfektion) = Jarisch-Herxheimers reaktion; dagar till 2 veckor = typ IV-exantem och SJS; 2–8 veckor med Eosinofili och organpåverkan = DRESS.

Kopplingar