Kväveoxid

Vad är det?

Kväveoxid (NO) är en kortlivad gasformig signalmolekyl som räknas till infektionsförsvarets humorala faktorer, tillsammans med cytokiner, prostaglandiner, leukotriener, komplementfaktorer, akutfasproteiner, histamin och fria syreradikaler.

NO bildas av makrofager som direkt reaktion på mikrobiella strukturer — t.ex. lipopolysackarid och peptidoglykan — samt mot substanser som läcker ut ur skadade celler. Samtidigt produceras prostaglandin E, leukotrien B och platelet activating factor.
I kärlendotelet bildas NO kontinuerligt och diffunderar till glatt muskulatur i kärlväggen, där det via cGMP ger vasodilatation och sänkt kärltonus.
Vid inflammation bidrar NO därmed till den kärlvidgning som tillsammans med ökad kärlpermeabilitet ger inflammationens kardinalsymtom rodnad, hetta och svullnad.
I fagosomen är NO även direkt mikrobicid: tillsammans med fria syreradikaler bidrar det till bakteriedödandet efter fagocytos.

NO mäts inte rutinmässigt i klinisk kemi, men mekanismen förklarar centrala kliniska fynd.
Vid sepsis driver massiv NO-produktion — utlöst av bakteriell lipopolysackarid via TNF och Interleukin-1 — generaliserad vasodilatation med hypotension och chock.
NO förklarar också varför lokal infektion ger värmeökning och rodnad: ökad genomblödning i det vidgade kärlbädden.
NO-medierad kärlvidgning är samma princip som utnyttjas farmakologiskt av nitropreparat.